goodie goodie


Igår var jag på jobbintervju hos Svenska resenätverket precis vid hötorget, det var ett litet mysigt kontor på åtta anställda inkluderat min tjänst. Första jag möttes av när dörren öppnades var en man och en hund. Oh, jag är ju lite hundrädd men som tur var det en väldigt lugn hund och inte så stor så det gick bra. Visade runt mig lite och sen satte vi oss ner för att påbörja intervjun. De hade ett playstation inne i det rummet så de verkar ha det rätt soft. Han gick igenom mina arbetsuppgifter och sen fick jag berätta lite om vad jag tidigare hade gjort. Sen togs språk upp då de behövde någon som kunde prata bra engelska. Jag berättade att min sambo är från Australien och att mitt vardagsspråk är engelska. Så berättade han att en kille på kontoret precis flyttat hit från London så han kan ingen svenska och att en annan precis flyttat hit från Polen. ”Va bra, då kan jag träna min polska, jag är nämligen halvpolsk” svarade jag och han blev jätteglad och sa att han själv ofta brukar åka till Polen rätt ofta. Så ja jobbet var mitt. Börjar redan på måndag. Härligt härligt. Så fort allt gick.

Efter det åkte jag lyckligt hem och tog en härlig promenad med ”Nyfiken”, fast jag tog på mig fel skor och dumt nog en väska så jag klagade en hel del och så blev mina fötter blöta.
Efter promenaden åkte jag raka vägen till moster igen och att fortsätta lära mig att göra smycken. Nu håller jag på att göra nytt armband som gick sönder till min klocka jag fick av pappa när jag fyllde 22. Därför betyder den klockan väldigt mycket för mig eftersom klockan och ett guldarmband jag fick när jag fyllde 23 är de enda två saker som jag fick av honom. Annars var det alltid pengar men just dessa två hade han lagt ner tid på att köpa och skicka mig. Mitt guldarmband tar jag aldrig av mig. Men det tråkiga var att jag var tvungen att ta av det när jag opererade ryggen och sen glömde jag ta på det igen så jag hade den inte på mig när jag träffade honom sista gången, gången då han gick bort. Jag mår fortfarande dåligt över det. Hur kunde jag glömma? Hur kunde jag inte märka att jag inte hade den på mig? Ville ju visa pappa hur mycket jag uppskattade armbandet, hur fint jag tyckte det var. Med jag hoppas att pappa kan se från där han är hur mycket jag älskar det och att jag alltid har den på mig. Älskar dig pappa!

Iaf så fick jag lite polsk musikkultur igår kväll också. Moster visade några stora betydelsefulla sångare som gått bort och lämnat spår efter sig. Igår pratade vi mycket mer än kvällen innan då båda var så koncentrerade på vad vi gjorde. Min polska har även blivit mycket bättre nu och jag försöker prata så mycket jag bara kan på polska och få tillbaka massa ord jag tappat med åren.

Blev sent. Kom inte hem förrän vid 23tiden och jag hann bara göra ena sidan av armbandet. Så blir till att åka tid idag också. Och så ska jag té om jag kan lyckas få mig en ryggmassage av A. moster dotter som är utbildad. Blir så trött i ryggen av att sitta så länge i streck och pyssla.

Åh, jag hoppas att lillsyrran kommer in på skolan här i Sthlm så hon flyttar ner innan hösten. Längtar som tusan att hon flyttar ner. Kommer bli toppen 🙂

”Nyfiken” är på skolan nu och lär sig svenska så jag är ensam hemma nu. Ska ta och måla mina naglar och kanske t.o.m sätta upp lite tavlor på väggarna 🙂

Annonser

1 kommentar (+lägga till din?)

  1. Linn
    Mar 04, 2012 @ 14:56:34

    Din pappa ser det söta du 🙂

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: