hur min ängel kom till jordelivet


Ok då ska jag försöka mig på ett inlägg om sista etappen av förlossningen medan mannen tittar på cricket och Cassandra sover på mitt knä.

Förlossningen gick väldigt bra och snabbt. Jag blev inskriven kl 07.59 men inte förrän 09.31 fick jag lustgas då vi var tvungna att vänta på att få rum. Hade vid den tiden fruktansvärt ont att jag varken kunde stå, sitta eller ligga. Kl 10.40 fick jag äntligen epiduralen. Efter att jag fått epidural försvann den värsta smärtan och jag kände bara ett tryck neråt vilket dem sa var normalt då epiduralen inte tar bort all smärta. Men den var så mild att jag inte behövde lustgasen något mer utan kunde sova fram till kl 14.05 då det var dags för undersökningen. Mitt vatten hade ännu inte gått och barnmorskan berättade att den var som en överfylld ballong med vatten. Vilket gjorde att bebisens huvud inte kunde tränga ner. 5 min efter undersökningen sprack den plötsligt och det forsade vatten över hela britsen. Kändes verkligen konstigt men skönt, trycket försvann men värkarna fanns fortfarande kvar.

Barnmorskan sa att jag skulle resa mig upp, bresa på benen och gunga upp och ner för att hjälpa bebisens huvud att åka ner. Plötsligt känner jag mig väldigt bajsnödig och barnmorskan säger att jag ska bajsa om jag kände för det. Så när hon går ut ur rummet kände jag att jag verkligen behövde bajsa så jag började trycka. Ingen bra idé, för jag var inte bajsnödig utan det var bebisen som tryckte så det kändes som det. Så i själva verket hade jag börjat krysta vilket gjorde fruktansvärt ont. Barnmorskan hörde mitt skrik och rusa in och ropade att jag inte fick krysta utan henne och lade mig tillbaka ner på britsen.

14.24 sätter de på en skalp CTG-reg på bebisen huvud för att kunna höra bebisen hjärtslag.

Fram till kl 16.32 sov jag lite till med en var handduk mellan benen vilket var riktigt skönt. Kystvärkarna satte igång så dem satte på lustgasen igen. Jag och maken hade det rätt roligt emellanåt då jag blev hög som ett hus och svamlade på om konstiga saker för att plötsligt kräva att han skulle ge mig choklad. Barnmorskan tyckte det var dags att börja krysta så jag fick något som heter Oxytocin då mina värkar var för korta så jag hann inte med att krysta ordentligt.

16.45 satte värkarna riktigt igång och höll länge. Men guh så svårt det var att låta bli att krysta mellan värkarna. Men det var riktigt skönt att få krysta då smärtan inte blev lika påtaglig och så skulle jag inte skrika när jag krystade då det tog bort kraft från trycket.

Kl 16.54 och på två värkar skrek jag till en sista gång så var lilla Cassandra ute. Själva krystandet tog bara 10 min så det gick väldigt fort. Vilket tyvärr ledde till att jag sprack väldigt mycket. Men med lilla Cassandra på mitt bröst spelade det ingen roll.

Min lilla ängel, hon skrek till en snabbis när hon kom ut men slutade så fort hon lades på mitt bröst. Snabba som tusan var dem att lägga upp henne efter att hon pluppa ut och jag grät av lycka när jag fick det lilla livet och kände hennes kropp mot min.

Det var skönt att jag inte förväntade mig något och inte tänkt på förlossningen för hade jag inget att vara besviken över.

Medan vi väntade på att få rum på BB-avdelningen fick Cassandra ligga på sin pappas mage för att känna hans kroppsvärme och doft.

image

Cassandra säger hej till världen med att konstant sova och äta

Ska berätta mer om själva amningen i ett enskilt inlägg då det är många som har problem med det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: