om mig, frihet till isolering


I detta inlägg och några fler har jag bestämt mig för att berätta lite om vem jag är och lite om min bakgrund för alla er läsare som inte känner mig sen tidigare och för er som kanske t.o.m. tittar in på bloggen idag och undrar vem jag är. Jag kommer inte berätta så ingående och privat utan bara en allmän berättelse om min uppväxt.

Jag ska väl börja från där det började. Jag är uppväxt i en liten by som heter Skucku med mina 4 helsyskon och 2 föräldrar. Det bor ca 250 personer där så det finns inga butiker, ingen skola, bara hus och skog. Byn ligger 6 mil söder om staden Östersund så man kan säga att det ligger mitt i landet Sverige.

IMG_0874

Jag längst fram med mina två bröder precis bakom och några andra barnen från byn när vi är ute och påskar på påsken.

Att växa upp i en liten by som Skucku var ju fantastiskt bra som barn, hade en sådan enorm frihet. Lekte med de andra barnen i byn, klättrade i träd, lekte i skogen. Vi kom hem när vi blev hungriga och våra föräldrar behövde aldrig oroa sig över att vi skulle bli påkörda eller bortrövade (jag skulle aldrig våga släppa ut Cassandra ens på bakgården själv där vi bor). Det var helt enkelt en underbar frihet som barn att kunna gå ut bakom huset och leka, kvällar och dagar. Vi hade en liten bondgård med ko, grisar, höns, katt osv. jordgubbsland, potatisland och grönsaksland. Ja allt för att kunna vara egenförsörjande familj. Båda mina föräldrar jobbade med andra ord hemma, vilket innebar att det alltid var hemlagad mat när man kom hem från skolan och aldrig behövde man vara ensam hemma.

IMG_0876

Jag i mitten med mina två tremänningar

IMG_0877

Ni ser nog nu vem som är jag. Det är iaf min ena tremänning, jag, bror, bror, släkting, släkting, tremänning

IMG_0878

Vem är jag? 😉
Bror, tremänning, syster och bror, tremänning, jag

Våra jämngamla tremänningar bodde 3 hus ifrån oss så vi umgicks väldigt mycket med dem. Och som ni ser var jag en riktig knubbis.

Men sen kommer nackdelen med att bo i en sådan liten by. Den nackdelen kom när man blev äldre och kom upp i tonåren. Eftersom skolan var i grannbyn och det bara gick en buss dit 1 gång på morgonen och 2 gånger på eftermiddagen hade man inget val än att ta sista bussen efter skolan. Gick man fram till 16 (vilket man oftast gjorde) var det raka vägen hem. Vilket blev väldigt isolerat eftersom man inte kunde spontant stanna kvar och umgås med vänner. Det fanns inte heller speciellt mycket att göra för tonåringar där jag växte upp. Så det blev väldigt tråkigt i längden. Därför lärde jag känna några tjejer från en annan by som blev mina bästa vänner. Dem åkte in till byn Svenstavik där jag gick i skolan ganska så ofta då de hade bättre bussförbindelser så vi hängde mycket där under helgerna. Lärde känna några äldre killar som hade lägenhet som vi hängde mycket med. Ja allt detta resulterade ju tyvärr i att det blev rätt mycket fester redan vid 14 års ålder. När jag fyllde 15 fick jag dessutom moppe vilket gjorde att jag kunde ta mig in till Svenstavik med mer frihet och därför kunde festa mer utan att föräldrarna fick veta. Men jag gjorde även annat än att festa, jag hade även teatergrupp i byn som min yngsta lillasyster och hennes kompisar var med i, vi satte upp musikaler i byns bygdegård, jag var även radiopratare i Bergs kommuns radio och min stödpappa (bodde hos stödfamilj varannan helg för att komma bort från allt) fick mig att vara väldigt aktiv inom Röda Korset, både som Förstahjälpare och insamlingsledare.

Var väldigt teaterintresserad redan från ung ålder. Något väldigt positivt med min mor var  att hon alltid ville att vi skulle få prova på olika saker (inte för att det fanns så mycket, men det som fanns). Jag gick mycket på kör och hade därför mycket uppträdanden med musikaler, jag spelade även piano och hade konserter, fotboll med matcher, jag gick på gymnastik och hoppade trampolin. Mamma skjutsade mig på allt och kom på alla uppvisningar (förutom fotbollsmatcherna). Utan dessa aktiviteter hade jag nog blivit galen av tristess.

På sommaren sommarjobbade jag för att ha något att göra om dagarna. En sommar jobbade jag som vaktmästare med 3 andra personer från både min skola och grannskolan. Vi satt mest inne och spelade kort eller var ute och hade vattenkrig. Ett annat sommarjobb var på vårdhem för gamla. Hatade det samtidigt som jag gillade det. Kändes jättejobbigt att sitta där med gamla människor och hjälpa dem ta hand om sig själva. Tror att rädslan berodde mycket på att min egen far var rätt gammal och det skrämde mig att han skulle bli som dem.
Efter att mor och far skilt sig började mor jobba på ICA så ibland brukade jag vara där och extrajobb för att tjäna lite extra slantar.

Ska väl kanske berätta också att jag gick igenom lite olika stadier under högstadiet. I 7:an var jag så kallad estetare (jag visste inte ens vad estetare var förrän någon så snällt påpekade det för mig) och spenderade mer tid utanför skolan än innanför. När jag började 8:an bytte jag klass då jag verkligen vantrivdes i den stökigaste klassen på skolan. Jag fick då byta till den lugnaste och mesigaste klassen ist. Klassen där ingen vågade säga emot lärarna och stå på sig. Men det var klassen min bästa vän gick i så det var därför jag ville byta till den. Jag fortsatte dock att umgås med dem från min förra klass som var hiphoppare vilket gjorde att jag lånade killarnas stora byxor och gick med häng ner till knäna (ingen vacker syn). Men så började det en ny tjej i klassen, en tjej jag blev vän med direkt, jag gillade henne till en början men sedan blev det allt tydligare och tydligare att hon ville ta över hiphoppargänget och kicka ut mig. Hon började sprida rykten om mig och vände min bästa vän emot mig. Jag slutade umgås med dem och började ist umgås mer med andra tjejer i klassen. Så när vänskapen med min bästa vän försvann helt i slutet mot 8:an blev jag satanist. Färgade håret svart, sminkade mig extremt med svarta tårar rinnandes ner för kinderna, nitar, läder och hakkors. Jag började mer och mer umgås med 3 tjejer från en annan skola som klädde sig i svart som mig med mycket smink.

Så fort jag gick ut 9:an, alltså 16 år gammal flyttade jag till egen lägenhet i staden Östersund. Det var en liten 1:a på ca 19 kvm, vindsvåning. Anledningen till att jag flyttade var för att jag började gymnasiet och linjen jag ville gå fanns inte i Svenstavik och närmaste skolan var då i Östersund.

Ja det var lite smått om uppväxten i Skucku, blir ett annat inlägg där jag berättar lite om hur det var att bo hemifrån som 16:åring och börja på en helt ny skola med nya människor.

Annonser

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Camilla
    Jan 29, 2014 @ 19:54:22

    jaa! fantastiskt inlägg. Jag skulle kunna läsa en hel bok om dig. Fler såna här inlägg. Det är så spännande att höra om andras uppväxt. Det ger lite perspektiv på sin egen uppväxt och hur man har det nu.

    Svara

  2. Anna
    Jan 29, 2014 @ 11:42:39

    Men OJ vilken bra läsning, tack säger jag! Har länge velat läsa om vem just du är och bakgrund osv. Och du var så söt som liten,du och cassie är visst lika! Haha Kramis!

    Svara

    • Klok utan Brillor
      Jan 29, 2014 @ 12:22:54

      Vad roligt att du tyckte om att läsa om det jag skrivit 🙂
      Synd bara att jag inte har fler bilder från högstadiet. Haha var ju inte lika söt när jag blev lite äldre.
      Det ska bli spännande att se hur Cassandra kommer se ut i tonåren 😀
      Kram

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: