om mig, gymnasiet 2003-2006


Ska vi fortsätta lite på berättelsen om min uppväxt då (det finns tusen bilder till och tusen mer att berätta, många fina människor som var/är en stor del av mitt liv. De flesta bilderna är arkiverade någon stans på någon dator, på någon skiva. Jag har valt att inte berätta ingående om mina vänner och människor som hade en stor betydelse då detta skulle bli en bok ist för inlägg. Ni mina kära gamla vänner från den tiden vet vilka ni är som hade/har stor betydelse för mig!)

Efter att jag gjort inträdesprovet till teaterlinjen jag ville gå på och fick reda på att jag kom in, började jag snabbt att leta efter lägenhet inne i staden Östersund, 6 mil ifrån där jag bodde. På den tiden var teknologin inte alls den samma som den är idag. När jag var 15 köpte jag en Nokia 3310 i smyg då min mamma var väldigt sträng med att vi var tvungen att vara 16 innan vi fick en mobil. Men sånt brydde jag mig inte om, eftersom jag umgicks med många som var över 18 var det bara att en av dem signerade på för mobilen då man då var tvungen att vara 18 eller över för att få köpa mobil med kontantkort.

Vi hade en dator med internet hemma men det gick väldigt segt och vi var 5 barn som delade på den. Därför spenderade jag mycket tid på biblioteket för att leta lägenhet. Min mamma sa att om jag ville flytta så fick jag själv hitta en lägenhet, hon ville alltså inte hjälpa mig. Nu kan man ju gå in på nätet och leta lägenheter, ställa sig i kö, kolla blocket osv. Men riktigt så funkade det inte på början av 2000-talet, och speciellt inte ute på landsbygden. Det var tidningsannonser som gällde. Jag satt på bibblan och tittade igenom annonserna i varenda tidning, varje dag. Till slut hittade jag en intressant lägenhet som låg inne i centrum. Det var en 1:a på ca 19kvm2 som kostade 900 kr i månaden. I annonsen stod det att man skulle skicka in ett brev om vem man var med ett kort på sig själv. Jag valde en bild från när jag gick i 7:an då jag såg ut som en vanlig tjej och inte en massa svartsmink då jag visste att det skulle höja min chans att få den lägenheten. Jag valde även att skicka brevet i ett rosa kuvert då det skulle få mitt brev att sticka bland mängden. Haha jag kommer ihåg hur min mamma skrattade åt mig och sa att det inte skulle göra någon skillnad. Men ca 2 veckor efter fick jag ett samtal och de sa att de ville träffa mig, när vi åkte och tittade på lägenheten sa de att de fick ett 20tal brev och eftersom min stack ut valde de mig. Tji fick hon 😉

Lägenheten låg på 4:e våningen utan hiss. Den hade inte heller någon dusch för badrummet var så litet att toaletten och handfatet knappt fick plats. Men det fanns en allmän dusch nere i källaren plus en bastu, så det funkade ju. Ett litet köksvrå och vindsförvaring i lägenheten. Helt ok för att vara första egna lägenheten. Den var min!

Jag levde livet, jag kom in på teaterlinjen jag drömt om så länge, jag hade fått min första egna lägenhet med 5 min gångavstånd till skolan. Jag skulle starta ett nytt liv. Jag uteslöt det från förra inlägget, men jag var rätt mobbad i skolan då jag var ett ”fetmaberg” och även om jag hade vänner kände jag mig alltid ensam och utanför i gruppen. Så det skulle bli en ny start med nya vänner.

Ja, vad ska jag berätta om mina tre år i gymnasiet.

Första året handlade mest om att njuta av att bo själv, lära känna nya människor och festa tills man blev utslängd och inte kunde gå själv.
Joanna Malin JagKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

MINOLTA DIGITAL CAMERA MINOLTA DIGITAL CAMERA DSC_0087

DSC_0145

DSC_0230

Eftersom jag hade egen lägenhet var vi ofta hos mig, vilket min granne inte gillade. Han klagade varje gång oavsett om det var fest eller bara lugn filmkväll, han var alltid själv berusad och skulle alltid berätta om hans älskarinnor när jag tvingades sitta i hans lägenhet för att han inte skulle klaga till värden. En gammal polis var han som brukade titta på flickorna när de dansade i danslokalen som låg mittemot polishuset, berättade han för mig. Inte nog med det var väggarna så tunna att jag kunde höra honom stöna på nätterna.
Varje dag var jag hos Östersunds bostäder och frågade om de hade någon ledig lägenhet. Genom att gå dit och fråga kunde jag få en lägenhet som de ännu inte hunnit annonsera ut. Till slut blev de trött på mitt vardagliga tjat så de gav mig en 3:a bara gatan ovanför min gamla lägenhet. Det svåra med den lägenheten var att hyran låg på 4500:- vilket jag inte hade råd med själv, så då började jakten på att hitta någon att bo med. Efter mycket om och men, hit och dit med olika folk slutade det med att mina två fina, bästa vänner jag lärde känna i högstadiet flyttade in, plus deras vän som jag inte var så stormförtjust i, men det var bättre än inget. Så andra året i gymnasiet bodde vi fyra tjejer i en 3:a.

jag i långt

Jag kan nog inte påstå att jag kommer ihåg speciellt mycket av de 2 1/2 första åren från den tiden då både vardagar och helger bestod av minnesluckor pga alkohol, ibland tillkom även droger om det var någon som hade med sig på en fest. Minnesluckorna kunde vara upp till 5 dagar i sträck, ibland drack jag folköl på skolans toalett och det var ofta jag antingen var full eller bakis på skolan. Mina vänner flyttade ihop med deras kärlekar och nya flyttade in till mig. Festandet lugnade ner sig när min lillasyster flyttade in sista året av gymnasiet då jag visste att min mor skulle få reda på en hel del annars. I mitten av 3:an blev jag övertalad att uppsöka hjälp med mitt alkoholmissbruk, jag kom kontakt med en underbar kvinna.

Den kvinnan räddade mitt liv.

Jag hade tidigare träffat olika psykologer hos BUP och kuratorn på skolan men ingen som hjälpte. De var värdelösa helt enkelt. Jag hade även utvecklat bulimi under gymnasiet och tränade 7 gånger i veckan (morgon, lunch och kväll nästan varje dag) och jobbade som simlärare. När jag äntligen tog mod till mig och vågade inte bara erkänna för psykologen på BUP utan även för mig själv att jag hade ätstörningar var den enda hjälp jag fick från en dietist att äta fasta tider och följa den där jädra tallriken. Det hjälpte mig inte ett dugg kan jag berätta. Jag var väl medveten om att man ska äta fasta tider och följa tallriksmodellen, det var inte mitt problem. Mer hjälp än så fick jag inte så ja, jag fortsatta att kräkas upp nästan allt jag åt. Det enda jag ansåg vara nyttigt nog att inte kräkas upp var sallad. I början var jag noga med vad jag åt, åt inget socker, eller skräpmat men kräktes ändå upp maten jag åt, efter ett tag ändrades tankarna och jag tänkte att om jag ändå kräks upp allt kan jag ju faktiskt äta vad som helst och då utvecklats hetsätningen. Jag kunde trycka i mig bakelser och godis så länge jag kräktes upp direkt efter så kroppen inte skulle hinna dra åt sig allt.
Jag drack mer alkohol än vad jag åt mat och hade fått upp en sådan alkoholtolerans att jag kunde dricka en kvarting rent vodka utan att ens känna av det minsta, ibland var (ibland var det som att dricka vatten). Jag vann alla tequila tävlingar och blev alltid en av de fullaste då alkoholen för det mesta kunna komma pang på och knocka ut mig då jag hunnit få i mig så mycket innan jag började känna något. Jag blev ofta en otrevlig fyllo, våldsam och ledsen. Ibland försökte jag ta livet av mig, ibland var jag superglad och överlycklig.

Jag började skära mig på armarna, på benen, under brösten och blandade tabletter med alkohol, åkte in och ut på akuten med jämna mellanrum (oftast pga ångestattacker). Smärtan när jag skar mig dämpade smärtan jag hade i hjärtat, tabletterna jag tog tog jag för att bli gladare.

Teatern var faktiskt det som mest höll mig vid liv, genom teatern fick jag vara någon annan än mig själv, för jag inte bara hatade hur jag såg ut jag hatade även den jag var, jag hatade min personlighet. Ja jag hatade ALLT som hade med mig att göra.
55221_114902736143070_114961590930890_1149195854 35238_1149195736   59314_1149195946

Kvinnan på alkoholmottagningen satte mig på utredning och vi gjorde olika tester. Under 1 1/2 timme fick jag sitta i ett rum med henne och svara på frågor om mina alkoholvanor. En utredning om jag skulle börja med medicinen antabus som gör att kroppen inte tål alkohol. Dricker man alkohol när man tar antabus blir man så pass dålig att man behöver åka in till akuten och magpumpas. Träffen efter att vi hade gjort testet visade hon mig ett papper med olika kurvor på nivåer av alkoholproblem. När hon visade mig ett pappret såg jag svart på vitt hur allvarligt mitt alkoholmissbruk faktiskt var, min kurva låg långt under normalt drickande och hon beslutade därför att jag skulle börja med antabus. Hon fick mig inte bara att inse mitt alkoholmissbruk hon fick även mig att öppna upp ögonen för vilket umgänge jag hade. De flesta jag umgicks med var ju faktiskt vänner jag endast festade med. Det var ytterst sällan vi gjorde något utan att alkohol var inblandat

Innan jag fick börja med antabus var jag tvungen att träffa skolläkaren, då jag inte fick medicinen i hand utan var tvungen att gå till skolsköterskan för att ta antabus 2 gånger i veckan. Jag och skolsköterskan hade en väldigt bra kontakt, jag var inne hos henne väldigt ofta och hon var en stor stöttepelare för mig, skolläkaren däremot, hon var den hemskaste läkaren jag någonsin träffat (jag har träffat en hel del). För det första så fick hon det att låta som om det var mitt påhitt att jag skulle ta antabus, att min plan var att blanda antabus med alkohol för att få en högre kick på något sätt (många alkisar är nämligen så beroende av alkohol att inte ens antabus funkar utan efter att ha mått dåligt ett tag genom att blanda antabus med alkohol blir kroppen van och ger motsatt effekt). Inte nog med det ställde hon frågan ”Blev du moddad över något när du var liten?”, jag berättade då att jo jag blev mobbad över att jag var tjock i skolan, svaret jag fick var chockande! ”Ja de flesta brukar ju bli av med deras bebishull, men det blev tydligen inte du.” Mitt hjärta brast, gråten satte sig i halsen. Hur kunde hon säga något sådant, till en tonåring med alkoholproblem, bulimi, dåligt självförtroende. JAG VILLE DÖ!
Jag tittade på skolsköterskan när läkaren sa detta och såg att hon blev lika chockad som jag, hon började faktiskt försvara mig och sa massa bra saker om mig vilket dämpade chocken lite. Den där läkaren skulle jag vara tvungen att träffa fler än 1 gång. Men efter den träffen sa jag till skolsköterskan att jag aldrig mer ville träffa den där läkaren, hon förstod mig helt och hållet och ordnade så jag slapp.
Denna underbara skolsköterska hjälpte mig med så mycket, hon såg till så att jag fick operera mina stora fula ärr på armarna så de skulle bli finare, jag fick komma till henne och prata och hon stöttade mig igenom sista tiden på gymnasiet.

Jag började med antabus och mitt liv förändrades drastiskt. Jag tog tag i skolan och började plugga en hel del och tog en massa extrakurser. Jag började umgås med andra människor, hade mysiga pizza- och filmkvällar ist för fester. Fredagar var vi ett gäng som träffades, lagade mat tillsammans och tittade på film. Jag lärde känna mina vänner på ett helt annat sätt än vad jag gjort tidigare då jag faktiskt var helt nykter. Jag lärde mig att gå på korgen nykter och att faktiskt ha roligt. Det var rätt svårt och jobbigt i början men efter ett tag insåg jag hur skönt det faktiskt var att vara klar i huvudet, speciellt när man såg hur fulla alla andra var. Kvällen gick inte längre ut på att jaga gratisdrinkar och öl utan att faktiskt ha roligt och dansa med sina vänner.

Jag trivdes mycket bättre med mitt liv som nykter. Mina svarta kläder blev färgglada, mitt långa svarta hår blev blondare och kortare.92467_1148646192 10940_1148648116 28780_114864871966215_1148649094

Jag var nykter under nyår, när jag fyllde 18, på balen till och med på studenten var jag nykter (fast jag har trots allt minnesluckor, haha).

93730_114995442327173_115489332446758_1154893371
7 9

I samband med att jag tog studenten slutade jag även ta antabus. Jag hade ju klarat de största hindren och motstått alkohol till det största firandet i mitt liv. Jag hade kommit in på Sveriges populäraste teaterskola ”Calle Flygare” i Stockholm och fått en lägenhet i förorten Flemingsberg. Flyttdatumet var bestämt och jag var redo att starta ett nytt liv i Stockholm. Kändes som att jag skulle få en ny chans att starta om och göra rätt denna gång. Ingen visste vem jag var, ingen visste vad jag gjort, ingen kände till mina problem.

Dessvärre lämnade jag Östersund med dunder och brak, eller snarare stupfull från avskedsfesten 😦

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA  OLYMPUS DIGITAL CAMERA

     OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag kom till Östersund med alkohol… Jag lämnade Östersund med alkohol…

Men, ny stad… Nytt liv… Noll alkohol…

Annonser

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. sandratrankell
    Feb 20, 2014 @ 20:02:40

    Vilken hjärtskärande och stark historia, och vilken starkhet och vilket mod du har som tog dig ur allt! Krävs väldigt mycket! Det är kul att se dig idag må så bra. Du är en otroligt fin person Celina!
    Massa kram /Sandra (ja hittade din blogg också hihi)

    Svara

    • Klok utan Brillor
      Feb 20, 2014 @ 20:24:19

      Haha vilken bra start du fick av min blogg Sandra 😉
      Tack för dina fina ord Sandra ❤
      Det var tackvare många stöttande människor som hjälpte mig att komma vidare 🙂
      Kram

      Svara

  2. camillaroney
    Feb 20, 2014 @ 19:48:52

    wow… jag vet inte vad jag ska skriva. Du skriver jättebra. Det du skriver är så bra. Jag gillar att du delar med dig av det här. Det hade varit intressant att ha varit en del av ditt liv på den här tiden. Jag är glad att vi finns i varandras liv nu och det är så spännande att lära känna dig på det här sättet.

    Svara

    • Klok utan Brillor
      Feb 20, 2014 @ 20:29:02

      Haha vet inte om du tyckt det hade varit speciellt roligt att känna mig då Camilla 😉
      Resten av mitt liv är inte lika fullt så spännande men det kommer lite mer iaf.

      Jag med och jag är glad över att få massa brev från dig 😀

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: