vikthets


Jag är ingen jättesurfare men när jag har surfat runt lite och läst andras bloggar har jag upptäckt en hel del hets. Många skriver om hur trötta dem är på denna gravidhets, hetsen angående vikten. Jag tycker ändå att det nu snarare har blivit en hets ju om denna hets. Det är så många bloggare som skriver om hur trötta dem är på att folk är så nojiga över att de går upp så mycket i vikt när de är gravid och att man faktiskt ska gå upp i vikt under graviditeten.

Jag måste ju nu säga att jag är ganska trött på alla som skriver om denna hets och att det har blivit en attack mot dem som skriver om hur jobbigt dem tycker det är att gå upp så mycket i vikt. Varför kan man inte bara få tycka att det är jobbigt att gå upp i vikt när man är gravid? Jo vi alla vet att man går upp i vikt när man är gravid, det är bra att gå upp i vikt, men det är inte bra att gå upp för mycket i vikt. Det blir ett hat mot dem som skriver om att de vill gå ner allt i vikt, att man inte ska bry sig om det. Men är det så konstigt att man vill gå ner all vikt efteråt?

Det känns som att det inte spelar någon roll vad man än skriver är det fel. Det är klart att jag vet att jag ska gå upp i vikt som gravid men det känns ju ändå när jag ställer mig på vågen och ser siffrorna. Ja då säger många, ”men ställ dig inte på vågen då”, jo det kan man ju tycka, men jag måste ju ändå ha lite koll på hur mycket jag går upp så jag vet om jag behöver balansera sötintaget bättre. För det här med vikten handlar ju inte bara om en själv, det är ju inte bra för barnet om man går upp för mycket i vikt eller om man inte går upp tillräckligt. Visst sen har alla olika kroppar, men här kommer ju grejen med det också. För en person är 10 kg en så kallad ”normal” viktuppgång medan en annan kanske 40 kg är en ”normal” viktuppgång beroende på hur lätt och svårt man har att gå upp i vikt innan. Man vet ju själv vad som är ok för sin kropp att gå upp eller inte.

Hur stor magen ser ut osv spelar ju ingen roll, för även om jag har en liten mage betyder ju inte det att jag inte gått upp mycket i vikt och tvärt om.

Sen det här med träning också, tränar man för ”lite” får man skit för det, tränar man för ”mycket” får man skit för det. Verkar vara svårt att hitta den där balansen alla är nöjd med. Kommer ihåg när jag var mammaledig med Cassandra och tränade ca 5 gånger i veckan, ja då fick jag kommentarer om att jag skulle vara nöjd hur jag såg ut och inte träna så mycket. Seriöst! Det har blivit en sådan grej nu att man ska vara nöjd med sin kropp oavsett hur den ser ut. Men varför måste man vara nöjd? Varför ska det vara så fel att vara missnöjd? Varför är det så fel att jag vill kunna få på mig mina gamla kläder? Så länge det inte går till en överdrift, vilket det i mitt fall verkligen inte har. För jag har fettlager så det räcker och blir över långa vägar.

Nu är det inne att man ska vara smal, och många strävar efter det. Förr var det inne att man skulle vara stor, och många strävade efter det. Det kommer alltid finnas ett kroppsideal, så varför inte bara låta folk sträva efter att se ut som dem vill.

Nej jag är inte nöjd med min kropp, jag vill bli av med lite fett och kilon. Det betyder ju inte att jag vill bli ohälsosamt smal. Jag vill sträva efter en hälsosam kropp helt enkelt, gravid eller inte.

Det jag försöker säga med detta lite flummiga och säkert ”make no sense” inlägg är att hetsen har börjat gå mot motsatta håll. Folk hetsar upp sig mot dem som bryr sig om sin vikt. Och det lite komiska i det hela är ju att de som blir så upprörda över denna kropphets är de som har en ”normalkropp” med en ”normalkropp” menar jag dem som är så där ni vet lagom, inte så vältränad men ändå smal. Dem som ser hälsosamma ut fast nödvändigtvis inte är det. Dem som kan trycka i sig chokladkaka efter chokladkaka utan att gå upp i vikt.

För har man som mig alltid varit rätt stor och blivit retad över det som barn, går man upp i vikt av att bara titta på en godisbit, känner man oftast lite annorlunda gällande denna kropphets, och blir oftast rätt trött på folk som ist för att stötta en när man lyckas gå ner i vikt och säga hur duktig man är säger att men du är ju så fin som du är… Det är inget man vill höra när man jobbar häcken av sig för att få en fastare kropp.

Det har blivit fult att säga, ”så smal du blivit, vad fin du är” eller ”vad fin du är, du har blivit rundare” till en person som gått upp i vikt. Jag älskar när någon säger att jag blivit smalare. Kan jag inte bara få göra det?

För att bryta upp lite kommer här en bild

v.33 Cassandra & Chloé

Haha ser ni vilken skillnad?! Så liten jag var med Cassandra i vecka 33 jämfört med Chloé, en helt annan magform också.

Annonser

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Stina
    Maj 07, 2014 @ 07:10:16

    Tror ändå att det är bra att ta upp det, så som du gör här. För det finns ju de som inte ens tänker på vad de gör eller säger. Som de kommentarerna jag fått som kan hugga till lite.
    Så länge bebis (och en själv) har det bra så får man se ut hur man vill!
    Nu är det inte länge kvar för dig. Spännande! 😀

    Svara

    • Klok utan Brillor
      Maj 07, 2014 @ 07:48:13

      Ja för visst ska man får vara lika missnöjd med sin kropp som nöjd 🙂
      Är man inte missnöjd har an ju inget att sträva efter, och bara för att man är missnöjd med något betyder det ju inte att man överlag hatar sin kropp och inte trivs med sig själv.

      Precis, våga vägra knyta skorna (så länge man inte ser upp för att snubbla) 😉

      Ihh näh nu är det nära, känner hur kroppen och Chloé börjar göra sig redo 😀

      Svara

      • Stina
        Maj 07, 2014 @ 14:13:27

        För min egen del handlar det ju inte om mitt missnöje. Det handlar ju om hur folk aldrig kan hålla käften. Och hur andras missnöje påverkar omgivningen. För ärligt talat så struntar jag i mina tio kg upp nu. Men när folk ska jämföra sig så blir jag less. Jag har alltid pendlat i vikt och visst kan jag vara bitter på att min drömvikt är långt bort men så länge jag är gravid så får det vänta. Sen har man ju annat att tänka på och det är ju vilken syn man vill överföra på sina barn. Sunt förnuft och hälsa är viktigast!

      • Klok utan Brillor
        Maj 08, 2014 @ 07:32:41

        Precis, så länge man är hälsosam och trivs med vad man gör. Jag längtar oerhört efter att denna graviditet ska ta slut just för att kunna sätta igång att träna och att inte äta kolhydrater som nu är nödvändigt att få i sig för bebisens skull. Längtar också efter att få vara mammaledig just för att få tid till att laga ordentlig mat och träna, OCH för att vara med mina bebisar så klart 😀

  2. Anna
    Maj 06, 2014 @ 16:11:32

    Ja du är verkligen ”smal” som gravid! Var glad för det 🙂 Min kompis är gigantisk..Hon tycker det är jobbigt med stor mage,fast vi andra tycker det är vackert. Sen tror jag att det kanske är bra att bra strunta på alla dessa ”hetser”, jag tror man mår bättre av att inte bry sig alls. Vill du vara smal ska du sträva efter det och inte bry dig om vad andra människor vill och tycker. Kul att få se bilder! Hoppas denna vecka blir bättre än förra. Kramis

    Svara

    • Klok utan Brillor
      Maj 07, 2014 @ 07:44:58

      Ändå är jag så mycket större än sist. Denna graviditet känns mycket jobbigare och tyngre än förra men det är inte så konstigt. Lever ju ett helt annat liv nu och har en annan kropp.

      Tycker bara att det är så synd att det ska vara en sån hets mot dem som vill förändra deras kroppar. Jag håller med, blir bara så trött på folk som måste säga emot en hela tiden.

      Tack Anna, det känns redan bättre 😀
      Hur är din vecka?
      Kram

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: