tvåbarnsmamma


Passar på att skriva lite medan Chloé ligger i makens famn och sover medan jag sitter i badrummet och passar Cassandra när hon badar.

Hade ju värkar till och från i flera dagar. Men tisdag kväll kändes det som att dem skulle sätta igång på riktigt. Icke då, men så vaknade jag till kl 4 att något rann längst benen.
(Nu sitter jag med en sovandes Chloé i famnen

image

)
Jag trodde det var vattnet som sippra för värkarna blev starkare efter det, och jag var rätt säker på att det inte var kiss just för de starkare värkarna. Men när morgonen kom blev värkarna varken starkare eller oftare. Kände ändå på mig att något var annorlunda så tyckte det var bäst för maken att stanna hemma utifall.

Cassandra skickades till skolan och värkarna började äntligen bli starkare och komma oftare. Märkligt hur jag haha hoppades och längtade efter smärta och blev glad när den kom. När det var ca 5 minuter mellan värkarna ringde vi in till förlossningen och fick åka in för undersökning. Så klart slutade värkarna komma på vägen dit så trodde det var för tidigt och att vi skulle bli hemskickade.

image

image

Hade Chloé väntat en dag till hade naveln ploppat ut. Jag som har världens djupaste navel.

När vi kom fram till sjukhuset kom en extrem smärtsam värk så hela parkeringen hörde mitt smärtoskrik från bilen. Jag var 4 cm öppen och slapp bli hemskickad. Var helt inställd på både lustgas och epidral som sist. Vi fick ett förlossningsrum supersnabbt efter undersökningen.

Vilken skillnad från förra förlossningen. Stort rymligt rum med olika medel, pilatesboll och gåstol. Det bästa var ju ändå barnmorskan, helt fantastisk! Hon hjälpte mig igenom smärtan, hon masserade och förklarade. Hade långa samtal med maken som gjorde honom lugn och fick mig att koncentrera mig på något. Hon gav oss så mycket av hennes tid och hjälpte med olika ställningar på pilatesbollen och hur jag skulle luta mig mot sängen att jag inte behövde någon epidral.
image
Plötsligt vid en värk kände jag att jag behövde krysta. Den värken var fruktansvärt smärtsam, precis när jag ville ge upp och släppa allt sa det plopp, vattnet gick och smärtan försvann. Shit vilken skillnad, sa t.o.m till dem ”jaha därför det gjorde så ont”
Nästa värk kom, huvudet tittade ut, jag var inte alls beredd på att det var dags och trodde att jag inte fick krysta, vilken lättnad det var när de sa att jag fick. Två krystar till och hon ploppade ut, blev klappad på ryggen och sedan upp på mitt bröst.

image

Tre timmar tog det från att vi åkt in. Kom dit kl 14 och lilla Chloé kom ut kl 17.15, 4125 g och 51 cm lång.

image

image

Vi hade hoppats på att få åka hem nästa dag men lilla Chloé låg i riskzonen för gulsot så de ville att vi skulle stanna kvar en dag till för observation.
Så maken fick åka och hämta Cassandra från skolan så hon fick komma och hälsa på och så vi kunde mysa och kramas lite.

image

image

image

image

Vi försökte med pyjamasparty men Cassandra var så uppspelt att hon inte kunde sova så maken och hon fick åka hem. Vilket gav mig och Chloé lite mer vila så det blev för allas bästa. Nästa dag lämnade maken Cassandra på skolan och kom sedan tillbaka till BB.

Hur hanterade Cassandra nya lillasyster är det många som undrar över. Jag är så grymt imponerad på min lilla Cassandra. Hon har tagit det så bra. Pussar, klappar snällt och vill hålla handen. Hon är inte alls avis utan förstår att jag behöver amma Chloé och sitter nöjt med pappa sin. Jag är så glad över att vi uppfostrat henne med en sådan självständighet och att hon inte behöver konstant närhet. Hon gillar att ha hennes space och att få sitta själv. Ibland vill hon mysa och ibland inte.

image

Ska berätta mer om det i ett annat inlägg.

Risken för gulsot gick ner och vi fick äntligen åka hem. Då åkte vi raka vägen till ett annat sjukhus

image

Makens bror har opererat andra omgången hjärntumör så vi ville muntra upp honom lite med en nyfödd. Sen åkte vi och hämtade Cassandra från skolan och kastades in i den vanliga vardagen.

Annonser

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Anna
    Jun 30, 2014 @ 09:53:36

    Detta måste väl ändå vara en drömförlossning? Jisses kvinna sån baddare du är på att föda 🙂 Stooort grattis till er allihopa! Ska bli så kul att få följa erat nya liv 🙂 Kramar

    Svara

  2. Stina
    Jun 30, 2014 @ 06:18:29

    Tack för ett fint inlägg. Blir helt hormonstinn och gråter en skvätt. Kan knappt vänta tills det är dags här. Och vilken inställning du verkade ha till smärta och allt. Underbart! Grattis till er!

    Svara

    • Klok utan Brillor
      Jun 30, 2014 @ 08:13:06

      Längtar tills det är er tur! Se till att våga sätta krav 😄
      Vad roligt att du gilla inlägget, finns ju alltid risk att någon blir avskräckt.
      Tusen tack 😃

      Svara

      • Stina
        Jun 30, 2014 @ 09:19:36

        Ohja. Barnmorskan är där för far och mor. Inte tvärt om. Vi kommer hålla hårt på det vi önskar. Avskräckt blev jag då inte! Jag har läst allt, både härligt och ohärligt och jag är så nyfiken på hur det är. Ditt inlägg gjorde mig bara ännu mer förväntansfull (kommer säkert ångra att jag sagt det när jag ligger där :p)

      • Klok utan Brillor
        Jun 30, 2014 @ 11:07:18

        Du kommer inte ha tid med ångratankar 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: